Makarna Klein lämnade på 1940-talet ett Ungern slitet efter andra världskriget och begav sig till Sverige. Då hade Georg hunnit med en mirakulös flykt från nazisterna som finns beskriven i boken "Istället för hemland".

I Sverige avslutade bägge sina påbörjade medicinstudier och det var tydligt att de var forskartalanger av världsklass. En av dem som snabbt uppmärksammade Georg och Evas talang och tog dem under sina vingar var professor Torbjörn Caspersson. Georg och Eva började arbeta som doktorander och inriktade sig på det som då fortfarande kallades för "kräfta". Vid den tiden hade man just börjat förstå att arvsmassan i celler utgörs av DNA, och tekniken för att odla och studera celler utvecklades snabbt. Det var en oerhört spännande och omvälvande tid för biologin och medicinen. Georg och Eva valde sin väg och har ägnat sig åt cancer, en grupp sjukdomar som förenas av celler som delar sig utan kroppens kontroll, sedan dess.

Idag har de en rad viktiga upptäckter inom cancerforskningen bakom sig. Med Karolinska Institutet som bas har de också skapat en arena för unga forskare som för deras arv vidare i ett unikt klimat som kallas helt enkelt kallas för "Klein-andan". Både Eva och Georg har publicerat arbeten som uppmärksammats internationellt och bjudits in som föreläsare vid universitet och kongresser. 1957 inrättades en professur för Georg Klein som etablerade Institutionen för Tumörbiologi vid Karolinska Institutet som deras fasta plattform. Tillsammans ledde Georg och Eva Tumörbiologen i nästan 40 år. Här har mer än 100 forskare disputerat och hundratals forskare vidareutbildat sig. Sedan starten har kulturen och filosofin för Tumörbiologen baserats på en ohierarkisk struktur och inspiration och ömsesidigt engagemang som främsta drivkrafter. Ett exempel på kulturen är "fredagsbreven". De yngsta studenterna skrev varje vecka ett brev till Georg om sina experiment och tankar. Han svarade alltid. Inom en vecka, oberoende av var i världen han befann sig. Eftersom detta var långt innan internets intåg skickades breven via post till till Georg under hans resor, ett dit han var igår, ett dit han förväntades vara idag och ett dit han skulle imorgon.

Tumörbiologen hade tillgång till ett unikt internationellt nätverk av gästforskare som gärna besökte institutionen för att ge seminarier. Forskningen vid instutionen var naturvetenskaplig men det humanistiska och kulturella perspektivet var alltid närvarande.