Redan som tonåring ville Eva jobba med forskning och vetenskap, inspirerad av en biografi om Marie Curie. Men det var en av många altenativa livsvägar som hon övervägde. Livet valde åt henne. Dåtidens Ungern omöjliggjorde en idrottskarriär. En kortare period vid teatern övergavs till förmån för längtan efter en stabil ordnad tillvaro i efterkrigs-Ungern. Eva började studera medicin och träffade Georg under sitt tredje år. De gifte sig och befann sig ganska snart på ett tåg till Stockholm.

1948 blev Eva assistent hos Torbjörn Caspersson på Karolinska institutet, ett möte som hade stor betydelse för Evas utveckling. Torbjörn engagerade sig i hennes karriär och såg till att den fick en egen bas att vila på som var separerad från hennes mans. När Eva var i åttonde månaden med dottern Margareta var det Torbjörn som insisterade på att hon skulle slutföra sin avhandling, något hon då inte uppskattade men senare sett som en avgörande milstolpe. Eva erhöll en professur år 1979.

Eva är fortfarande aktiv och mycket engagerad i sina studenter och forskare. Hon har även börjat översätta ungersk poesi till svenska.