Samtal med Dr. Theresa C Vincent, mottagare av The Georg & Eva Klein Foundation’s Junior Scientist Award 2008. Theresa berättar om betydelsen som priset har haft för hennes utveckling och karriär som cancerforskare.
Du fick stiftelsens Junior Scientist Award 2008. Berätta lite om hur det gick till?
Priset var ett ekonomiskt stöd för en kortare vistelse utomlands där man förkovrar sig i sitt ämne. Jag var verkligen ute i sista sekund men skrev på ansökan dag och natt och skickade in. När Anders Örn sedan ringde och berättade att stiftelsen valt mig kändes det fantastiskt.
En kort tid senare var det dags för den fina utdelningsceremonin på Nobel Forum. Det var första gången jag träffade Eva och Georg Klein och jag blev berörd av deras genuina engagemang. Jag minns även Marie Arsenian Henrikssons fina tal om hur viktig nästa generations forskning är. Jag kände mig oerhört privilegierad och stolt - och fylld av känslan av att få vara del av ett mycket speciellt sammanhang. Nästa morgon åt jag frukost med Professor Weinberg och vi hade ett fint och personligt samtal.
En annan viktig aspekt var att jag fick möjlighet att nämna att jag fått priset i mina nästkommande ansökningar vilket ökade min konkurrenskraft.
Var befann du dig i din karriär när du fick priset?
Jag hade disputerat året innan och höll på att etablerada mig men var samtidigt stressad över att jag inte kommit iväg till USA för att påbörja min post doc. Jag var sugen på att få ta nästa steg och förverkliga drömmar och ambitioner. Att i detta läge få en sådan bekräftelse på att någon tror på en, att man är duktig och hjälp med praktiska förutsättningar för nästa steg är helt ovärderligt.
Hur har prispengarna hjälpt dig?
En forskares tillvaro kretsar inte bara runt forskandet utan en hel del praktiska frågor och utmaningar, många av dem kopplade till finansiering. Tack vare priset kunde jag fokusera på forskningen. I efterhand ser jag också tydligt att pengarna dessutom bara var en del av priset. Priset har också haft ett mycket stort värde för mig genom nya kontakter och öppnade dörrar. Besöket på Professor Weinbergss laboratorium var oerhört minnesvärt och gav mig möjligheten att lära känna en oerhört vis, intelligent och mångfaldig forskare.
Har priset gjort någon nytta för cancerforskningen?
Absolut. Jag ägnar varje dag åt att forska om cancer. Med prispengarna som grund har jag kunnat skapa mitt nya forskningsfält. Jag studerar betydelsen av ribosomal syntes i cancerstamceller för att bättre kunna förstå hur cancer kan uppstå. Idag tror man att det endast är ett fåtal cancerceller som ger upphov till en tumör och har kapaciteten att sprida sig och skapa en dottertumör. Från en terapeutisk synvinkel vore det därför idealt att kunna rikta behandling specifikt mot dessa cancerceller för att öka behandlingens effekt samt minska biverkningar. För att kunna behandla cancerstamceller behöver vi först kunna identifiera dessa celler och därefter förstå vad som biologiskt gör dem unika gentemot andra cancerceller men också bevara de friska normala cellerna. Först därefter kan vi finna ett sätt att behandla cancerstamceller och förhoppningsvis också bota och förebygga.
Vad är din bild av Eva och Georg Klein?
Eva och Georg Klein är mycket färgstarka och intellektuella forskare – och människor. På många sätt representerar de det bästa med forskning och det faktum att om man ska lyckas - så lever man med sin forskning. Man slutar inte vara forskare. Man slutar aldrig att vara forskare.
I USA har jag också kunnat se med all tydlighet hur internationellt etablerade bägge är. Deras namn är mytomspunna och att få vara associerad med dem öppnar alla dörrar. Det är ett verkligt privilegium att förknippas med Eva och Georg. Som ung forskare är det också viktigt att få möta förebilder och mentorer. Samtalen med seniora forskare gör att man får ett långtidsperspektiv på sin uppgift.
Vad är ditt bästa tips till unga forskare?
Skaffa en mentor, gärna både en yngre och en mer senior. Det är bra att ha någon att samtala med vid kritiska perioder.
Sen är mitt råd att ta sig tid för att söka pengar, med varje ansökan blir man bättre. Det är dessutom nyttigt i sig att träna på att kommunicera sin forskning.
Till den som får ett stipendium eller pris är mitt råd att se till att få ut maximalt av möjligheten. Pengarna är en sak, men det handlar minst lika mycket om att smida medan järnet är varmt vad gäller möjligheter till kontakter, samtal och sammanhang. Resor är intellektuellt lyftande. Det är bra att besöka andra forskningsmiljöer och prata med andra forskare.
Vad gör du just nu?
Jag gästforskar på Rockefeller University i New York med en tjänst som Visiting Research Assistant Professor genom Vinnovas Marie Curie-initiativ. http://www.vinnova.se/sv/Press/Pressmeddelanden/2010/2010-12-02-13-forskare-far-battre-karriarmojligheter
Jag är gästforskare hos Professor Davis C. Allis, grundaren av epigenetiska koden. Jag kommer att vara här i två år för att sedan återvända till KI. Samtidigt tar jag de första stegen mot att förverkliga min dröm om ett transatlantiskt laboratorium som bygger på kunskapsutbyte mellan Sverige och USA.
Vad är din plan för de närmaste fem åren?
Under de närmaste fem åren vill jag skapa det transatlantiska labbet där mina studenter och postdocs inte känner av några institutionsgränser, och än viktigare, inga nationsgränser. Den enda begränsningen ska vara den egna vetenskapliga nyfikenheten och ambitionen. Jag hoppas att jag delar min tid mellan USA och Sverige och varje år arrangerar en kurs i USA och en på KI.
Mer specifikt skulle jag gärna engagera mig i att se till att kvinnliga forskare får mer stöd eftersom många inte samma har nätverk eller mentorsuppbackning som många män. En annan intressant grupp är väldigt unga forskare som ska gå över till att bli gruppledare och skapa sig en senior roll. Jag är själv mitt uppe i min resa men kan med hjälp av mina erfarenheter hittills hjälpa andra till en viss nivå.
Georg & Eva Klein Foundation är beroende av donationer. Varför tycker du att man ska stödja stiftelsen?
Stiftelsen som skapats till deras ära är personlig och vågar stå för värderingar, en kultur och en speciell anda. För mig handlar Eva och Georgs anda om att inte låta sig stoppas, om innovation och om möten mellan olika generationer och kulturer. Jag önskar andra forskare samma chans och möjligheter som jag fått. Jag tycker att just mötet och kunskapsutbytet mellan juniora och seniora forskare är spännande. Det finns många priser och erkännanden för etablerade forskare, men att koppla ihop en ung forskare som mig med en världsauktoritet som Professor Weinberg är unikt.